I det sena 1950-talets och det tidiga 1960-talets litteratur var den sociala samtidsromanen förhållandevis marginaliserad. Ett undantag var Kurt Salomonson som med en handfull romaner bröt igenom poesins och nyprovinsialismens dominans. Bakom folkhemmets och moderniseringens blanka ytfasader och de politiska slagordens besvärjelser fanns andra verkligheter som romanerna gestaltade som en motberättelse till den officiella. Ett nytt slags klassamhälle hade efterträtt det gamla och kännetecknades av konformism, karriärism och konsumism. Kurt Salomonsons mörka motbild fick inte stå oemotsagd. Hans romaner blev inte bara en angelägenhet för den traditionella litteraturkritiken utan kom att engagera ledarskribenter och samhällsdebattörer i tidningspressen, representanter för olika folkrörelser och politiska partier, inte minst inom arbetarrörelsens olika förgreningar.

I Brutal social demaskering granskar och analyserar Carl-Eric Johansson den litterära och politiska offentlighetens mottagande av Kurt Salomonsons sociala romaner. Boken beskriver också hur Kurt Salomonsons författarskap omvärderats under senare decennier.