Bläddra

De förlorade barnen

Kategorier: Samhälle och samhällsvetenskap

De förlorade barnen

Kategorier: Samhälle och samhällsvetenskap
Köp här

När ett barn försvinner sätts samhället i larmberedskap. Polisen sätter in alla resurser. Hundratals människor anmäler sig frivilligt för att leta, hjälpa, trösta och om brott begåtts, fördöma.


De senaste åren har närmare 800 ensamkommande flyktingbarn och ungdomar försvunnit spårlöst i Sverige medan de bott på transitboenden och varit myndigheternas ansvar. 66 av dem har varit under tretton år. Med dessa barn blir det aldrig fråga om skallgång, det görs inga polisutredningar, vi ser inga svarta rubriker. Teorierna om vad som hänt dem är många, men ingen vet säkert, eftersom ingen brytt sig om att undersöka saken. Förrän nu.


De prisbelönta journalisterna Jens Mikkelsen och Katia Wagner har spårat några av dem som försvunnit i Sverige och Europa. De möts av helt andra historier; 16-årige Ghazi som tvingats sälja droger. Kardo som prostituerar sig. Mohammad som lever på Londons gator. Och vad var det egentligen som hände när 14-åriga Muna en dag bara var borta?




Jag ska medge att jag två gånger, men med plågsam osäkerhet, läst denna angelägna bok. Först med stark upprördhet. Sedan, för att hitta lösningar, med något som liknar uppgivenhet.  en beundransvärd bok
Per Olov Enquist, Expressen


I texten finns en närhet som bara kan uppstå ur respekt och tillit mellan intervjuperson och författare. Där är journalistduon idealisk. Fram växer ett starkt reportage från svenska småstäder
Lawen Mohtadi, Dagens Nyheter


Wagner och Mikkelsen har skrivit ett gediget reportage ... I boken får siffrorna kött, blod och namn Wagner och Mikkelsen har skrivit en uppfordrande bok. En bok som tvingar oss att se det vi valt att inte se. En bok som tvingar oss att bry oss. Därmed bär den med sig ett litet hopp om att barnens situation kan förändras.
Sam Sundberg, Svenska Dagbladet


Ett viktigt tidsdokument
Ingalill Mosander, Aftonbladet


Mikkelsen och Wagner synliggör en grupp unga människor som mer än de flesta förtjänar vår uppmärksamhet.
Samuel Edquist, Aftonbladet


Mikkelsens och Wagners bok är i sin välskrivna saklighet, sin grundliga research, sina inkännande fallstudier och sin adekvata kartläggning en måsteläsning.
Maria Ripenberg, Upsala Nya Tidning


Allt är så upprörande, skrämmande och sorgligt att jag tycker det är värt att framhäva Detta är en bok jag önskar väldigt många läsare.
Eva-Lotta Hultén, Göteborgs-Posten


Mikkelsen och Wagner håller sig ifrån att skriva affekterat och avlivar istället fördomarna genom statistik. De förlorade barnen är samhällsjournalistik på både högsta och närmsta nivå. Ingen som läst den kan fortsätta att blunda.
Joel Sjöö, Borås tidning


Jag önskar den här boken, en av vårens angelägnaste, många läsare. Jag önskar att dess innehåll ska komma att diskuteras, vid köksbord såväl som i sammanträdesrum och vid polisens morgonmöten.
Anna Rudberg-W, Östgöta Correspondenten


En av årets viktigaste böcker
Nerikes Allehanda


Ett stycke lika angelägen som upprörande journalistik. Wagner och Mikkelsen har gjort ett gediget researchjobb, men framför allt varit ute i verkligheten och träffat de unga flyktingarna och mängder av personer kring dem.
Rikard Flyckt, Jönköpings-Posten


Även om det kan låta så är inte De förlorade barnen uteslutande en dyster bok, den ger otaliga exempel på att många gör sitt allra bästa för att hjälpa
Ola Wihlke, Norrbottens-Kuriren


Ett skrämmande och viktigt reportage
Eva Dandanelle, Smålandsposten


framför allt och här blir deras reportage som starkast låter de flyktingungdomarna själva komma till tals, i all deras skörhet och tapperhet.
Johan Wilhelmsson, Norrköpings Tidningar


De förlorade barnen är en ögonöppnare
Yngve Sunesson, Hallands Nyheter


Boken är inte nådig i sin kritik och beskriver hur godtyckligt det svenska asylsystemet är Själv sitter jag med en metallisk smak i munnen. Min svenska självbild är definitivt krossad.
Maria Carlsson, Arena


Vårens mest upprörande fackbok.
Ella Andrén, bloggen dagensbok.com

Jag ska medge att jag två gånger, men med plågsam osäkerhet, läst denna angelägna bok. Först med stark upprördhet. Sedan, för att hitta lösningar, med något som liknar uppgivenhet

Per Olov Enquist, Expressen