Bläddra

Den röda fläcken. Essäer om litteratur, bildkonst och andra gömställen

Kategorier: Biografier och litteraturvetenskap Biografier, sanna berättelser, essäer etc. Essäer
Köp här

Den röda fläcken. Essäer om litteratur, bildkonst och andra gömställen

Kategorier: Biografier och litteraturvetenskap Biografier, sanna berättelser, essäer etc. Essäer
Köp här
Om konstens, diktens väsentliga förmåga är att uppenbara kan den inte sällan kretsa kring en röd fläck, ett rött streck eller andra röda former eller föremål. Den röda fläcken kan dansa på näthinnan som en påminnelse om både hjärtslag och blodförlust. Eros och Död.

Det röda lyser symboliskt i språkliga vän­d­ningar – den röda linjen, den röda tråden, den röda rosen, den röda skon … I Carl Jonas Love Almqvists roman "Drottningens juvelsmycke" glimmar och dansar den röda rubinen på Tintomaras huvud under maskeradbalen och den förhäxade Gustav III dröjer kvar i redoutsalen varpå han skjuts av konspiratörerna. Kungens blod spills på maskeradens golv men Tintomara försvinner från de makter som vill manipulera henne.

Mikael van Reis essäsamling "Den röda fläcken" följer bland annat detta röda motiv men också andra tankelinjer i konst och litteratur. Särskilt väsentligt är hur konsten uppenbarar stunder av illuminerad närvaro men där detta presens även sträcks ut mot annat tempus – futurum exaktum som skapar fiktionens rymd av både öde och slump i det kommande. Någonting kommer att ha hänt, det är innebörden av detta tempus. Det upplysta nuet blir till en tröskel som även visar mot "en framtida förflutenhet", vilket även kan inbegripa verkets kommande läsare eller betraktare. Vi blir adresserade – vi betraktar eller läser ett verk men det betraktar, det läser även oss. Ofta nog finns detta korsande möte i tiden förberett i verket. Konstverk blir i bästa fall till försändelser i tiden. De vägrar att bli antikvariska.

"Den röda fläcken" består av tjugotvå essäer i fem avdelningar. Boken börjar i den äldre konsten – det handlar då särskilt om händernas betydelser hos målare som Jan van Eyck, Hans Holbein och Rembrandt – och går sedan över i fördjupande studier av en rad romanförfattare; Tolstoj, Proust, Joyce, Kafka, Malaparte och Nádas.

Därefter följer utförliga studier av tre särskilt inflytelserika kritiker under 1900-talet – Michail Bachtin, Walter Benjamin och Roland Barthes. En följande avdelning ägnas tre svenska författare och prosaverk – det är Almqvists "Drottningens juvelsmycke" och dess antites i Pär Lagerkvists "Dvärgen" och slutligen i Lars Noréns "En dramatikers dagbok". Litteraturessäerna inter­folieras av kortare konstbetraktelser – Jacques-Louis Davids mördade Marat, Georgia O’Keeffes nattliga New York, Edward Hoppers dagsljusa småstad och slutligen är vi hos en bondpojke hos Axel Gallen-Kallela.

Grundläggande för boken är emellertid den långa titelessän i bokens andra avdelning och som handlar om Diego Velázquez mästerverk Hovdamerna från 1656. Denna essä är närmast som en bok i boken där den monumentala målningen synas från vinkel efter vinkel, från den historiska inramningen till de dynastiska villkoren, från Konungen till Konstnären, från dess subtila arkitektur till dess förvillande synvinklar – allt det som leder mot målningens sinnrika koder och gömställen. Djupt insjunken i sin förflutna tid riktar sig detta konstverk även till sin sentida betraktare, till sina uttolkare i en obekant framtid.

Vad betyder då inte den röda lilla bägaren som lyfts fram i målningens mitt till infantan Margarita? Vad kan den röda dekorationen på flickans bröst samla för betydelser? En röd fläck i rörelse. Målningens är en hermeneutisk ikon som aldrig upphör att väcka beundran, förundran och även ostillad "undran".

Mikael van Reis är författare och kritiker och var under åren 1999–2006 kulturchef på "Göteborgs-Posten". Daidalos gav 2015 ut hans djupstudie "Den siste poeten – en essä om Paul Celans aska", som året därpå belönades av Svenska Akademien med Schückska priset.