Den tibetanska dödsboken, på originalspråk Bardo Thödol, utgår från början från mångtusenåriga bugghistiska handskrifter. Även om Bardo Thödol i första hand används som ett breviarium som reciteras när döden når en människa är den ursprungligen avsedd att användas som vägledning också för de levande. Som bidrag till vetenskapen om döden, om tillvaron efter döden och om återfödelsen betraktas detta verk som unikt bland världens heliga böcker.