Hur bygger en människa myten om sitt eget liv? Sajma kontaktade mig våren 2016. Hon var på jakt efter en dramaturg som kunde läsa igenom hennes självbiografiska filmmanus och komma med synpunkter. Jag såg det som ett snabbt och enkelt jobb som skulle ta max en halv dag i anspråk – läsa texten noggrant ett par gånger, mejla mina förbättringsförslag och ta betalt. Men när jag började gå igenom manussidorna var det någonting i texten som fångade mig. Det var något speciellt med den här historien. Och eftersom jag jobbar med teater började jag omedelbart fundera – skulle inte det här materialet göra sig bra på scen? Sajma hörde av sig och var nyfiken på mina tankar. Hon berättade också att filmmanuset byggde på två böcker som hon skrivit. Jag lånade dem genast på biblioteket och läste från pärm till pärm. Och sedan var jag igång. När jag väl hade läst ut böckerna dröjde det inte länge förrän det snabba lilla manusläsningsjobbet hade förvandlats till ett långvarigt och härligt kreativt arbete med att dramatisera Sajmas båda böcker till en teaterpjäs. Det finns så många aktuella teman i den här historien: flykt, mytologi, moderskap, identitet, funktionshinder, utanförskap, politik, kärlek, våld, psykisk sjukdom... Berättelsen är också unik i den meningen att den är en självbiografisk skildring av en kvinna som vuxit upp i muslimsk miljö på Balkan och utvandrat till Sverige. För mig handlar böckerna (och min pjäs) dock framför allt om frågan hur en människa bygger myten om sitt eget liv. Det är viktigt att minnas att romankaraktären Sajma och den verkliga Sajma är inte samma person. Men både den fiktiva och den autentiska Sajma är fascinerande människor – karismatiska, varma, generösa, originella och med en god portion självdistans och humor. Jag är glad att jag har lärt känna henne, både i bokform och i verkligheten. Jonas Bernander, dramaturg