Varför slutade lillasyster Yvonne skratta? Svaret finns i Sundsby på sextiotalet. Allt hade bara börjat. Allt det nya. Framtiden. Syskonen Pruds och Lennes berättelser formar sig till en familjehistoria, där hemligheter, gömda och outtalade, blottläggs och synas. När deras mamma dog åkte Lenne som FN-soldat till Kongo för att han ville komma ut i världen en enda gång innan han skulle ta över farfar Nils snickeriverkstad. Nils lämnades ensam att klara flickorna, verkstan och den buttre och tystlåtne Gustaf, vars hemlighet avslöjades först när han en dag hittades hängd. Och syskonens pappa, suputen och horkarlen, som reste runt på vägarna och sålde bysthållare som jättedamer kunde stoppa in sina jättebröst i – vad betydde hans frånvaro? Var det i själva verket deras räddning? I boken varvas Pruds och Lennes tankar om de här åren. Pruds oro och längtan efter sin bror, och hennes skuld efter systern Yvonnes död berättas från en stuga i Wisconsin. Lennes minnen av rädslan och skriken, av granatbeskjutningen, av våldet i flyktinglägren lämnar honom inte, för honom ligger Kongo tungt i livsryggsäcken. Hans sorg och dubbla börda hamnar hos Zetter, kamraten från Kongo-tiden. Nils, den gamle återvändande Amerika-emigranten ser under sin levnad Sverige och Sundsby förändras, hur han och Sundsby tar den amerikanska drömmen till sig för att förhoppningsfulla vandra in i den nya tiden. Kanske ända till den dag då Nils kom inrusande och skrek: ”Kennedy är skjuten!”