Polisen kan ses som statens förlängda arm men också som medborgarnas garant för att deras rättigheter kan realiseras inom ramen för det rådande politiska systemet. Polisarbete i samband med politiska protester är en konkret värdemätare på statens förhållande till sociala rörelser och politiska aktivister.

Är det upprätthållandet av lag eller upprätthållandet av ordning som är vägledande för polisarbetet och vilka är förutsättningarna för att finna rimlig avvägning mellan dessa ibland motstridiga syften med polisverksamheten? Balansgången mellan dessa två förhållningssätt och hur svensk polis hanterade konflikten mellan ”ordning och säkerhet” och ”medborgerliga fri- och rättigheter” är två genomgående teman i avhandlingen. I denna avhandling betonas de institutionella förhållanden som omger polisrollen och den situationella interaktionen mellan ordningsmakten och politiska aktivister.

Det som utspelades i Göteborg 14-16 juni 2001 kom att sätta märkbara avtryck i svensk politisk samtidshistoria. Genom redogörelser av polisväsendets organisering och planering inför EU-toppmötet i Göteborg 2001 ges inblickar i hur den svenska polisen utnyttjade sina samlade kunskaper och resurser. Föreställningen om Polisen som en enhetlig rationell aktör utmanas genom beskrivningar och analyser av de förlamande motsättningar som präglade polisens förberedelser inför EU-toppmötet. Polisens beslutsfattande och insatser och deras konsekvenser för händelseförloppet under EU-toppmötet görs föremål för inträngande analyser som i viktiga avseenden skiljer sig mot de försök till rationaliseringar som etablerade intressen ägnade sig åt när dammet från upploppen och polisinsatserna i Göteborgs lagt sig.

Tillsammans med en kontextuell beskrivning av de transnationella förändringsprocesser som under senare tid påverkat nationalstater, poliskårer och sociala rörelser ger dessa analyser en flerdimensionell förklaring till polisens agerande inför och under EU-toppmötet i Göteborg 2001.
Avhandlingen utgör ett viktigt bidrag till polisens kunskapsutveckling och till en fördjupad förståelse för polisarbetets konfliktfyllda dimensioner.

Mikael Oskarsson är polisinspektör vid polismyndigheten i Västra Götaland och doktorand vid Kriminologiska institutionen, Stockholms universitet.