Idag fortsätter allt färre ungdomar från arbetarklass till högre studier. Däremot går de flesta akademikerbarn i föräldrarnas fotspår. Har skolan upphört att fungera som språngbräda för social rörlighet? Var den nyskapande pedagogiken med individen i centrum misslyckad?

Ja, det anser etnologen Jonas Frykman och vänder i "Ljusnande framtid" uppochner på begreppen. Dagens problem går inte att skylla på bråkiga elever, eftersatta lokaler eller utbrända lärare. Förklaringen finns betydligt djupare än så: skolan har tappat förmågan att ge eleverna en tilltro till framtiden. Skolans tidigare strävan att forma eleverna till Något har bytts mot 90-talets ambitioner att lära dem bli Någon - ett förödande mål för elever som kommer från hem utan studievana.

Författaren debatterar dagens skolsystem mot bakgrund av 1900-talets svenska bildningskultur. Ljusnande framtid blir därmed en tankeväckande spegling av en skola i ständig förändring och allvarlig kris.

Jonas Frykman är professor i etnologi vid Lunds universitet. Han har tidigare medverkat i en rad böcker om kultur och identitet i 1900-talets samhälle: "Den kultiverade människan", "Moderna tider", "Dansbaneeländet" och "Försvenskningen av Sverige".