Är det inte sant att vi längtar efter att se det extraordinära, uppleva det extraordinära och göra det extraordinära? Ändå är det så ofta vi nöjer oss med medelmåttlighet när det som är så mycket större ligger inom räckhåll.

Varför dras vi till historier om människor som hjältemodigt triumferar över till synes omöjliga förhållanden? I vår fascination över äventyrsfilmer, superhjältar och berättelser om olika människors hjältedåd, avslöjar vi kanske en inneboende längtan efter något större i livet?
Kanske är det så att det vi ibland tror är ett behov av att fly eller bli underhållen faktiskt är en gudsinspirerad längtan efter det extraordinära.