Unionen mellan Sverige och Norge har i historieskrivningen ofta skildrats på ett sätt där 1905 var förprogrammerat 1814. Stiliseringen har likt ett grekiskt ödesdrama skapat hjältar, antihjältar och skurkar. Avsikten med boken är varken att skapa nya hjältar, skurkar och antihjältar eller att ge definitiva svar på de historiska tvistefrågorna. Men genom att ställa dem grävs en annan union fram ur historien än den som var född med sin egen undergång. Författaren försöker öppna ögonen för alternativen i historien, de alternativ som hela tiden fanns, men av olika anledningar aldrig förverkligades.

Unionen behandlas i boken ur tre perspektiv: 1. Sambandet mellan ekonomisk och politisk integration som blev särskilt tydligt med det protektionistiska genombrottet i Sverige mot 1880-talets slut. Liberalismens gränser blev också unionens gränser.

2. Unionens geopolitiska läge och den betydelse utrikespolitiken därmed fick samt sambandet mellan de utrikes- och inrikespolitiska frågorna.

3. En jämförelse med 2000-talets europeiska union.

Bo Stråth är sedan 1997 professor i samtidshistoria vid Europauniversitetet i Florens och var 19901996 professor i historia vid Göteborgs universitet.