- Jag minns egentligen ingenting av min uppväxt, säger teaterkonstnären Staffan Westerberg, men jag kan rekapitulera den och då kan det bli som det jag skrivit i Elvaåringen.
Staffan Westerberg beskriver detta till trots sin berättelse som en självbiografisk resa, men det är ingalunda någon heltäckande självbiografi utan just en resa mellan uppväxten i Villan på Svartön i Luleå, de syndiga kvarteren i Paris och fjällhotellet i Björkliden. Det är också en resa i tiden med en Staffan Westerberg i olika åldrar, ständigt betraktad av sig själv som elvaåring, en period i livet då man är mitt emellan barn och vuxenvärld.

"I självbiografierna susar åren så geschwint förbi, i alla fall för det mesta. Staffan Westerbergs Elvaåringen är annorlunda. Ideligen bromsas flödet upp, och man tvingas liksom springa ut och bända upp huven för att se efter vad som verkligen står där i texten, som i en diktsamling. Det kan vara en vacker rad, det låg ett ljust skimmer av framtid över våra hus, eller något anslående som måste läsas om just för att det är anslående, eller kanske bara lite skevt fast på ett ovanligt vis: Åren gör en oren. Det är det stora vemodet i livet, för jag har ett behov av att solka ner mig, men jag är för feg för att tillhöra den där skitiga typen som ingen vill veta om."
Petter Lindgren, Aftonbladet

Staffan har varit engagerad vid Dramaten, Stockholms Stadsteater, Norrbottensteatern, Uppsala Stadsteater och Teater Brunnsgatan Fyra. Hans Vilse i pannkakan, regi för programmet Clownen Beppo liksom otaliga teater-, film- och tv roller och manus har genom åren befäst hans enastående kreativitet liksom stora arbete för och i kultur och konst. Staffan Westerberg har tilldelats Svenska Teaterkritikers pris, Svenska Dagbladets Poppepris och Mensapriset år 2001. Han utsågs till hedersdoktor vid Luleå tekniska universitet år 2002 och tilldelades medaljen Litteris et Artibus 2006.