I sitt förord till De darrande löven 1988 skrev René Vázquéz Díaz: "Han iakttar och antecknar. Han minns och antecknar, leker med orden och antecknar. Han säger att han nu har återvänt från alla sina färder, och hans nya bok visar att han är högst närvarande här och nu: El que vuelve no se fue, den som återvänder har aldrig gett sig av, som Pablo Neruda brukade säga. Arturs nya afolyrismer är lustiga i sin vitsighet, längtande i sitt svårmod och inte sällan elaka i sin träffsäkerhet. Hans stora förmåga att bildmässigt länka samman oanade sammanhang förvandlar hans bästa afolyrismer nästan till ordspråk, som man gärna vill använda när man behöver få något sagt utan att säga det direkt."