Här kartlägger Wilhelm Agrell Stockholm som europeisk spioncentral under andra världskriget. Han gör som spionerna gjort, han lägger pussel. Agrell för samman fakta från olika källor, och fram träder en bild av Stockholm som ett internationellt spionnäste. Stockholms betydelse bevisas väl av att amerikanska legationen ökade sin personal från från tio till fyrahundra på fyra år. Spionerna spionerade på Sverige, men ännu mer på varandra, ibland spionerade de på sig själva. De sovjetiska spionerna bevakade till exempel sin ambassadör Alexandra Kollontaj, och norrmännen kan ha dödat en misstänkt spion bland sina egna män på Östermalm. Det har gått drygt 60 år sedan andra världskriget tog slut. Sedan dess har flera arkiv öppnats, dimmorna lättat, och bilden av förhållandena har klarnat. Det är en märklig och intressant promenad den så kunnige konfliktforskaren Wilhelm Agrell tar oss med på. Naturligtvis kan vi följa honom både på kartan och i nytagna bilder av de olika "tillhållen".