Var filosofkejsaren Marcus Aurelius en tjackpundare? Hur ställde man sig till äktenskapligt analsex i den antika litteraturen? Varför är dessa frågor intressanta, och är den klassiska filologin fortfarande i stånd att besvara dem på ett meningsfullt sätt? Dimitrios Iordanoglous respektlösa betraktelse av samtidens antikvetenskap är lika populär som kritisk.

Den västerländska kulturen har gjort massiva investeringar i antiken - alltsedan antiken. Här hämtar vi vårt identitetsskapande barnbidrag och vår kulturella pensionsfond. I Antiken by Night placeras detta vårt finaste kulturarv i händerna på en ny förvaltare, som vill lyfta fram antik grekisk litteratur utanför kanon, och som hellre går till Dogge och Latin Kings än till latinet och Dante för att belysa den.

Dimitrios Iordanoglou vill både återuppliva en annan antik än de sedvanliga vita pelarnas, och bedriva en antikvetenskap som inte tar avstamp i antiksvärmeri eller historieobjektivism. Han löser upp rundgången mellan poesi om sex och sex som poesi med hjälp av ett erotiskt epigram från 200-talet f.Kr. Han undersöker frågan om droger i antiken, och vad denna säger om vårt eget antikberoende, och skärskådar till sist dildons betydelse och ställning i den klassiska och hellenistiska litteraturen.

Dimitrios Iordanoglou (1972) är grecist med intresse för den antika erotiska litteraturen och den klassiska filologins ideologiska och metodologiska baksidor. 2010 utkom han med boken Iliaden - en cover (Ruin), som är en prosaverison av Homeros episka dikt. Iordanoglou är verksam som forskare vid Centrum för genusvetenskap, Uppsala universitet.