För ingenjörer inom systemutveckling är det centralt att kunna agera med säkerhet även när arbetet kräver att man skapar nya, oprövade lösningar. Begreppet komplexitetsmax har använts för att skapa en kristalliseringspunkt för erfarenheter inom detta område. Nedskrivna reflektioner från ingenjörsverksamhet har i dialog med analogier från andra verksamheter och yrken - bland annat konstnärliga - vävt samman ett mönster i vilket början till en praxis för skapande utvecklingsarbete kan skönjas. Med hjälp av egna exempel och en fond av så skilda tänkare som Einar Már Gudmundsson, Ludwik Fleck, Fridtjof Nansen, Hans Larsson och René Descartes skapar Christer Hoberg ett innehåll i begreppet komplexitetsmax.
