Hur gränsen mellan det egna och det främmande ska dras är en central fråga inom den fenomenologiska traditionen, en fråga som här undersöks i ett religionsfilosofiskt sammanhang. På vilket sätt kan vi överskrida oss själva mot det främmande och ogripbara, och på vilket sätt är denna möjlighet förbunden med vår egen kroppslighet? Dessa teman utvecklas i en serie diskussioner av filosofer som Edmund Husserl, Max Scheler och Edith Stein. Redan i Husserls analyser av transcendensen, tidsmedvetandet och kroppsligheten framträder en bestämd gräns för den objektiverande kunskapen, även om han i sista hand alltid uppfattade den som ett ideal. I Schelers och Steins religionsfilosofier utvecklas därefter en kritik av denna kunskapssyn, bland annat i form av en analys av kärleken (Scheler) och mystiken (Stein), men hos ingen av dem får kroppsligheten en central ställning. I den avslutande delen, som analyserar den mystika erfarenhetens uttryck hos den medetida beginen Mechthild von Magdeburg, utvecklas en fenomenologi som förbinder transcendens med kroppslighet och sinnlighet. Därmed undersöks en gränsens fenomenologi snarare än fenomenologins gräns. Jonna Bornemark är forskare och lärare på Södertörns högskola. Boken är hennes doktorsavhandling.