Förvaltningsrätten har genom senare tids europeisering genomgått stora förändringar. Idag har det blivit allt vanligare att jurister företräder sina klienter i förvaltningsmyndigheter och domstolar. Det kan handla om äggproducenter som agerar för sin rätt till fortsatt näringsverksamhet på ett sätt som enligt deras uppfattning är tillåtet enligt EU-rätten, ett kreditinstitut som hotas av att få sin verksamhet begränsad av Finansinspektionen, ett telebolag som vill uppföra en mast för mobiltelefoni, eller en olivoljeproducent som vill överklaga Livsmedelsverkets ”information” om en olivoljas hälsofarlighet. Många gemensamma frågor uppkommer: Vilka möjligheter finns att få ta del av handlingar i ärendet? Vilken serviceskyldighet har myndigheten? Skall beslutet motiveras? Vem bär bördan av brister i bevisningen? Kan ett beslut omprövas av den beslutande myndigheten? Kan det överklagas, i vilken ordning och av vem? Måste ett ärende initieras genom en skriftlig handling eller går det att faxa eller maila till en myndighet? Kan europarätten utgöra en förstärkning av rättsskyddet i det enskilda fallet? I framställningen återknyts till rättsfall, JO-fall och erfarenheter från författarnas egen juridiska verksamhet. På så sätt ges framställningen en praktisk inriktning och är problemorienterad.