”Pippi bodde alldeles ensam och hennes mamma var ängel i himlen och pappan kung i Söderhavet. En mamma som var ängel och bodde i himlen det hade ju faktiskt jag också, tänkte jag. Att pappan var kung i Söderhavet hade Pippi förstås bara hittat på, för att svara alla som frågade: Vem rår om dig då? Vad heter din pappa?” Det var just de frågor jag ständigt fick av främmande farbröder och tanter och som jag själv också helst av allt hade velat veta svaret på. Vem var egentligen min pappa? Var fanns han? Och vad hade egentligen hänt min mamma, varför berättade ingen om henne? Var allt mitt fel? Historien om min uppväxt i en by i Norrland på fyrtio- och femtiotalen svarar på dessa frågor och beskriver också den tidens tankar om skick och fason, om skola och kyrka, om synd och lust och om den tystnadens kultur som av hänsyn förteg varför just jag inte hade någon ”riktig” pappa och mamma. I vår tid kan allt tyckas vara förändrat, men än idag finns det säkert barn som frågar sig: Vem är min pappa? Varför bryr han sig inte om mig?