Varannan tisdag plingar det till i mejlkorgen. Pelle Lindblom har skickat sin krönika. Jag läser. Skrattar högt i redaktionens öppna landskap, eller ler roat för mig själv. Andra gånger skruvar jag besvärat på mig, lyfter luren för att ringa och resonera om krönikan. Är du orolig? Frågar Pelle. Det är sånt men inte vill erkänna. Men, jo. … Men samtalen med Pelle slutar alltid med att jag läser en gång till och publicerar. Patrik Boström kulturredaktör, NSD Pelle Lindblom är journalist och författare som kommit ut med fyra romaner och två krönikesamlingar. ”Om det finns nåt som kan kallas humoristiskt allvar, något slags gladallvar, så finns det i hans rader”, skriver en recensent. Pelle Lindblom kan med några korta meningar fylla mitt sinne med stor smärta, den där smärtan som alla av oss som förlorat någon anhörig kan känna igen. Eller kärlekens märkliga krafter som spelar spel med oss, allt det kan och vågar han skriva personligt om. Respekt, som de säger ute på gatan. Lars Hedström NK Bäst blir det när han ger sig in på allvarliga ämnen, som medicinsk forskning eller sjukvård. När hans öga granskar läkarnas felbehandlingar eller överutskrivning av lyckopiller hettar det stundom till och blir riktigt intressant. Tidningen Journalisten Bokens styrka hänger mycket ihop med att Lindblom inte bara riktar sin tämligen vassa humor mot olika företeelser i samhället, utan även mot sig själv... Nästan lika ofta som man nickar igenkännande eller fnissar elakt, blir man upprörd över de åsikter han för fram. Kent Hägglund BTJ