Ett surrealistiskt, hyperboliskt och absurt porträtt av den sköna ynglingen, Facebookålderns förebild, den förbannade egoisten och vår tids Gud. Det här är en tolkning av Ovidius berättelse, om tron på sig själv och den egna tanken, fåfänga gentemot stolthet. Det är inte en parodi av vår tids självupptagna dårar som sitter fastlimmade på Facebook och googlar sitt namn. Det är en tragisk reflektion skriven för att försköna och förskona Narcissus från föraktet mot inget mindre än skönheten själv. Kalla det galen klokhet.