Skygg som en vildkatt och lika fräsande och ilsken, när man vill beröva henne friheten, är Loella. Hon bor i en liten stuga i skogen med sina små tvillingbröder, som hon ensam sköter om de perioder hennes mor är kocka ombord på ett fartyg. Det går ingen direkt nöd på Loella och hennes små bröder. Hon har tant Adina i by, som hjälper henne, och hon har Pappa Pellerin. Visserligen är Pappa Pellerin bara en fågelskrämma, men för Loella representerar han något mer – kanske fadern som hon hört att hon liknar, men som hon aldrig sett. I varje fall hjälper han henne att jaga bort ovälkomna besökare. Pappa Pellerins dotter publicerades ursprungligen år 1963 och innehåller illustrationer av Harald Gripe.