Bläddra

Please Kill Me : den ocensurerade historien om punken

Kategorier: Konst Musik Musik: stilar och genrer Musikhistoria Populärmusik
Köp här

Please Kill Me : den ocensurerade historien om punken

Kategorier: Konst Musik Musik: stilar och genrer Musikhistoria Populärmusik
Köp här

»Den bästa bok som skrivits om punkhistorien.« Jan Gradvall

»En av de bästa rockböcker som någonsin skrivits« Time Out

Please Kill Me är den definitiva dokumentationen av den uppkäftigaste, mest respektlösa, vanvördigaste, mest nihilistiska av poprörelser. Detta är rannsakningen av - och hyllningen till - punken, från dess rötter under de sista dagarna av Andy Warhols konstnärliga välde och rockscenen vars epicentrum var klubbarna CBGB och Max's Kansas City i New York, fram till dess sista suck på åttiotalets kommersiella rockarena.
Iggy Pop, Danny Fields, Dee Dee och Joey Ramone, Malcolm McLaren, Jim Carroll, samt en rad andra legendariska artister och personligheter bidrar här med sina röster. Vi möter band som Ramones, MC5, Patti Smith, Television, Blondie och Sex Pistols. Boken är skriven av dem som var där när det hände, ja, skapade rörelsen från första början.
Please Kill Me: Den ocensurerade historien om punken [Please Kill Me: The Uncensored Oral History of Punk] är en rockboksklassiker, en bok som i hög grad påverkat hur rockdokumentärer och -biografier görs och skrivs.
I svensk översättning av Dan Andersson.

LEGS McNEIL [f. 1956] är en amerikansk musikjournalist och författare. Legendarisk som en av grundarna av Punk Magazine [1976-79], tidskriften som myntade själva begreppet »punk« - det var McNeil själv som en gång föreslog ordet.

GILLIAN McCAIN [f. 1966] är en kanadensisk författare och poet. Hon har bland annat varit ledare för The Poetry Project vid St. Mark's Church in-the-Bowery i New York. Tillsammans med Legs McNeil har hon också publicerat den uppmärksammade dagboksromanen Dear Nobody: The True Diary of Mary Rose.

»Ingen bok serverar en mustigare version av punkens födelse i New York... Berättelser om sex, droger och musik som får en att önska att man varit där.« Rolling Stone