Refug väckte ett enormt uppseende i Frankrike redan innan utgivningen, när Michel Houellebecqs rekordstora förskott - 1,3 miljoner euro - blev känt. När romanen väl kommit ut delade Houellebecq, som vanligt, Frankrike i två läger: de som anser att han är ett geni och de som anser att han är en galning. Den enda reaktion som Refug inte förmår väcka hos läsarna är likgiltighet. Efter den hetsiga debatt som Elementarpartiklarna och Plattform väckte i Sverige kan vi se fram emot liknande reaktioner även här.    När Michel Houellebecq 1998 gav ut Elementarpartiklarna uppstod en hetsig debatt. Det var inte bara de kontroversiella idéerna som delade Frankrike, utan också den oputsade, konstlösa stilen, som drastiskt avvek från fransk prosakonvention.     Då var det två bröder som bildade romanens spänningsfält. Genforskaren Michel avstod från kärlek; könet var i hans ögon själva tecknet för människans dödlighet. När tekniken nu gör det möjligt att föröka sig genom kloning, varför då fortsätta plåga sig på sexualitetens slagfält? Brodern Bruno har å sin sida kastat sig ut på detta slagfält i ständiga försök att döva ensamheten.   I Refug närmar sig Houellebecq en mer klassisk fransk romanprosa, men temat med den genteknologiska möjligheten går igen – och han drar det till sin spets. I den framtid som skildras är kloning av människor inget uppseendeväckande. De som för ordet är Daniel 1 – en extremt framgångsrik komiker vars karriär har många likheter med Houellebecqs egen – och hans kloner: Daniel 24, Daniel 25, etc. På så sätt ger romanen röst åt alla och ingen. Så var ska subjektets gräns egentligen dras? Och om religionen och tron på en skapande gud sätts ur spel, vad finns det då kvar att hoppas på förutom evig ungdom och evigt liv? Refug är en oroande och roande skildring av en framtid som kanske inte är lika avlägsen som vi helst vill tro. Med denna omfångsrika roman befäster Houellebecq sin ställning som sin generations mest angelägne samtidsskildrare och romanförfattare.