Denna bok är ett dokument över hur skört livet är men också hur allt kan bli så rätt. Det blir ett sätt för mig att göra avslut med mitt gamla liv men också en hyllning till de liv som slocknade mitt framför mina ögon och de människor som såg att det fanns något som levde bakom all destruktivitet och som tog fasta på det som levde i mig istället för att bara se mig som en till jobbig självskadetjej. Under 20 års tid hade jag diagnosen schizofreni och den blev bara värre och värre och byggdes på bit för bit. Myndigheterna hade till slut gett upp hoppet om mig och jag var dömd att dö på alla vårdhem jag vistades på för de hade inte råd att bygga ett tryggt boende åt mig. Men jag trotsade alla odds och överlevde och när jag var 40 fick jag rätt diagnos: atypisk autism och med det kom också ett sätt att se på mig som inte var lika hårdhänt längre. Jag vill med denna bok ingjuta hopp i alla dem som är kvar i en maktlöshet som jag förut satt fast i.