”Profilen av Vingalandet ter sig från öster som utbredda vingar. På dem står fyren och båken som ett gammaldags brudpar uppvaktat av en mindre figur som är lotsarnas västra utkik, en stuga byggd ovanpå ett lågt runt torn, ruinen av en nedlagd fyr. För dem som färdas i västerled är Vinga det första och sista de ser av Sverige.”

I den yttre skärgården väster om Göteborg ligger en flack klippö, genomskuren av bergsryggar och med vindpinade björnbärsbuskar i klippskrevorna. På denna ö tillbringade Evert Taube sin barndom då hans far var fyrmästare där, och i Västlig horisont (1957) återvänder han till Västkustens stormande hav och särskilda natur. Med sitt speciella språk målar Evert Taube här upp en bild av Bohusläns skärgård med dess originella folk, inrotade legender, karga öar och idylliska hembygd – en perfekt bok för varje Västkustseglare.