Efter tjugo år reste jag tillbaka till Brava, den minsta och mest isolerade ön i Kap Verdes arkipelag, där jag en gång i tiden varit biståndsarbetare och sjuksköterska.När jag och min kollega Mira kom dit i mitten av åttiotalet hade landet nyligen blivit självständigt efter femhundra år av portugisiskt kolonialvälde. Befolkningen stod inför ofattbara svårigheter när man började bygga upp sitt torra land, sten för sten.Det blev en resa bakåt i tiden med minnen från arbetet på det lilla sjukhuset där det varken fanns vatten, el eller utbildad personal. Med små resurser och enkel utrustning ställdes vi inför arbets-uppgifter vi aldrig hade kunnat drömma om.Det blev också en inre resa - en betraktelse över den unga kvinnan jag var en gång och de upplevelser som blev så omvälvande och som kom att påverka mig för resten av mitt liv.