Alla kan måla men vi har det som yrke - det är utgångspunkten för en ny doktorsavhandling i etnologi om färg och måleri som materialitet, kropp och estetik. Här beskrivs ett fält där yrkesmålare, färgarkitekter, färgproducenter, byggnadsvårdare och amatörer konkurrerar om tolkningsföreträdet. Ett fält där det är skillnad mellan att säga rulle och roller , att tala om grön umbra eller NCS 2005-G20Y och där det pågår ett intrikat spel mellan underarbete och yta.

Att bekänna färg handlar om modernitet, maskulinitet och professionalitet. Med bokens titel riktas blicken mot hur färg på olika sätt symboliserar smak och status, skapar amatörer och professionella, definierar kön, klass och nationalitet med relationen till det förflutna som en ständig resonansbotten. I en vidare mening är avhandlingens syfte att belysa färg och måleri som ett sådant ständigt tolkat och omtolkat fenomen, med makt att skapa och förändra människors villkor och relationer. Avhandlingen inleds därför med en historiskt orienterad analys av yrkesmåleriet i Sverige: det tidiga 1900-talets integrerade måleri med verkstaden i centrum, efterkrigstidens separerade moderna måleri med miljonprogrammets estetik och teknik som norm och det traditionella måleriet placerat på museum samt det sena 1900-talets rekonstruerade måleri, då kulturhistorisk byggnadsvård blivit såväl en folkrörelse som en maktfaktor i samhällsplaneringen.

I en snävare mening är avhandlingens syfte att utifrån dessa förutsättningar
analysera och gestalta byggnadsmålarnas arbete vid ett större renoveringsprojekt. Byggnaden ifråga, Enskede skola i södra Storstockholm, har stort kulturhistoriskt värde , men renoveringen skedde huvudsakligen med moderna material och metoder, vilket åstadkom möten, kompromisser och konflikter mellan verksamhetsfältets olika aktörer och skilda normsystem. Hur detta fortlöpande kom att gestaltas genom olika materiella, kroppsliga och estetiska praktiker utgör avhandlingens centrala problemområde.

Måleriets villkor formas på många håll i samhället. Nu när både 1900-talet och renoveringen av skolan har blivit historia ställs avslutningsvis frågan om relationerna mellan måleriets aktörer idag är på väg att förändras.