Boken är en skarp och samtidigt personlig analys av hur äldreomsorgens uppdrag har förskjutits, från att vara en mänskligt grundad omsorg till att bli alltmer styrd av omvårdnadslogik, effektivisering och teknologiska system. Genom socialantropologiska perspektiv, egna erfarenheter och praktiska exempel visar författaren hur AI och andra digitala lösningar håller på att omforma både organisationen och relationen mellan omsorgsgivare och omsorgstagare.

Berättelsen rör sig mellan politiska beslut, organisatoriska modeller och vardagen på äldreboenden. Den ställer frågor om vad omsorg egentligen är, vad som händer när teknik och standardisering ersätter mänsklig närvaro, och hur vi kan återerövra omsorgens existentiella och sociala dimensioner.

Boken är en uppmaning till beslutsfattare, chefer och medarbetare att tänka om, att låta tekniken bli ett verktyg för människan, inte tvärtom.