Tystnadens dikter är en tvåspråkig resa genom stillhet, tro, kroppens sammanbrott och språkets långsamma återkomst.
Efter två strokar och expressiv afasi blev orden ett sätt att överleva, inte för att glänsa, utan för att andas.
De här texterna rör sig mellan sår, bön, förlust och kärlek, utan filter och utan sentimentalitet.
Det är en samling dikter från den värkande stillheten, där tystnaden inte är slutet, utan början.