
Kunskapens scen 79-80/06
Kunskapens scen 79-80/06
"Texterna uppvisar en människas kärleksförklaring till teatern, teaterns människor, till livet och den överallt refererade verkligheten. Den så kallade verkligheten blir intressant då konsten kommer med i sammanhanget - vad är konst och vad är verklighet? Den senare används vanligen som tillhygge att klappa någon akademiker över skallen med, men så gör inte Erland. Även när hans penna är vass, och den kan vara mycket vass, så anar man författarens vänlighet och värme. Aldrig elakt. Kärleksfulla människoporträtt. Erlands ständiga skrivande är tankar om livet, yrkets ambitioner och dilemman, samhället, relationerna ömsom djupa och ömsom avsiktligt svepande. Utan ambitionen eller förmågan att förklara allt. Det är en gestaltning av skrivandet som reflektion - ett skrivande som ständigt måste fortgå."
Ur Göran Backlunds introduktion.