Den digitala fotografin är distribuerad. I sin undersökning av visuella och konstnärliga implikationer av en sådan utspridd belägenhet tar Händelsehorisont bland annat hjälp av bläckfisken, denna ’mjuka intelligens’ som här blir en utgångspunkt för en åttaarmad bild- och textessä som tentativt följer de komplexa blötdjurens tentakulära manifestationsformer genom historien och litteraturen, som livsformer och mediesystem.
Händelsehorisont är framförallt en fotograferad bok, men den fotografiska praktiken slutar inte vid den enskilda bilden, utan äger också rum i montage mellan bilder, texter, dokument och kontexter. I denna bemärkelse är Händelsehorisont en bok som genererar en mängd konstellationer för läsning, samtidigt som den ger upphov till specifika gravitationsfält där cirkulerande eller flytande bilder kan fångas in med andra bilder och på så vis skapa nya densiteter och energifält. Ett sådant gravitationsfält utgörs till exempel av en längre essä som studerar former för montagebaserad ’visuell historieskrivning’.
Händelsehorisont lokaliserar sig mellan skilda bilder och system, teknologier och läsarter, människor, djur och mjukvaror, och uppehåller sig i denna rörelse gärna vid ytor och rum som kan erbjuda öppningar för kommande, ännu inte definierade former av fotografiska existenser.