Nadja. Fjorton år.
Saknar sig själv. Den hon innerst inne är. Hinner inte lära känna sig själv. Orkar inte gråta. Är mest arg. Men håller ihop.
Tar hand om tvillingarna. Lämnar och hämtar dem på förskolan. Nattar dem. Ser till att det finns mat på bordet.

Nadja. Vill ha en pappa som inte sätter sig själv i första rummet hela tiden. Som inte slår. Som inte skriker.
Vill ha en mamma som mår bra. Som kan stå upp för sig själv. Som kan vara nykter.

Nadja. Önskar så hon går sönder ibland. Vill bort men blir kvar. Önskar. Önskar.

Och blir förvånad när hon hittar en lösning. När någon hör hennes rop på hjälp. Från andra sidan. Där hon inte ens anade att det fanns liv.
Men vad är hon själv beredd att offra för att få hjälp?