Den polska underrättelsetjänsten var väl utvecklad redan innan den tyska invasionen 1939. Den skulle överleva Polens nederlag och fortsatte att verka från London under resten av kriget. I Polen men även stora delar av Europa inleddes operationer som skulle förse de allierade med information. Denna verksamhet bedrevs även i Skandinavien och snart med Sverige som viktig central.
I det neutrala Sverige kunde man bygga upp kommunikation med grupper i Polen, Baltikum och de Nordiska länderna. Man skaffade informatörer, byggde upp kurirnätverk och man samverkade med andra allierade grupper. Men man hade även den Svenska säkerhetstjänsten efter sig. Vid flera tillfällen skulle denna riva upp delar av det polska nätverket.
Med tiden skulle dock ett samarbete växa fram mellan polackerna och den svenska underrättelsetjänsten. Detta samarbete fortsatte efter kriget. De polacker som tidigare verkat för exilregeringen i London fann nu sitt land övertaget av kommunisterna och det fanns ett gemensamt intresse att fortsätta samarbetet med varandra.