Hon skildrar sitt intellekts och sin kropps nedbrytning och reflekterar över hur även känslorna, språket och framför allt minnet berörs. Hon ser också hur samhället bemöter de gamla. Hennes förmåga att beskriva vad som sker blir med tiden allt sämre.


Här berättar en kvinna med vemod hur hon ser på sitt levda liv samtidigt som hon kommer till insikt om vad livet är. Likheten mellan det riktigt lilla barnet och den gamla människan blir tydlig. Barnet ser på oss med den där outgrundliga blicken som om det redan instinktivt vet allt.
Klarsyntheten hos barnet går snart förlorad men när den gamla, anar hon svaret på livets gåta. Så sluts cirkeln, i hopp och ljus.