Jag visste väldigt lite om vad jag gav mig in på när jag sökte en sjukskötersketjänst här. Jag ville bort från den traditionella vården, ville jobba nära människor, möta och få en relation till dem. Det blev ett uppvaknande för mig som inte var helt enkelt. Att möta människor så naket som man gör här, väckte väldigt mycket tankar och känslor om livet och döden. Vad är meningen med allt? Vilka påfrestningar vi människor kan få möta! Efter några månader fick jag en sådan stark upplevelse: Jag minns hur jag stod inne på sjuksköterskeexpeditionen och såg ut genom fönstret samtidigt som jag tänkte: Jag vet inte om jag är här för deras skull eller om de är här för min skull. Det jag lärt mig mest på Bräcke är medmänsklighet. Vad godhet, omsorg och kärlek gör med oss alla. Jag tycker själv att jag har utvecklat och blivit mer medveten om det. Helhetsvård är kärlek för mig. En plats där det finns mycket kärlek och dit man kan gå och få kärlek. Här finns också jordnärhet. Vad som än händer så står man kvar. Vårdarbetet är nästan familjärt. Det är möjligt utan att man blir oprofessionell. Det är kärlek.