»För en i länder och tider vittskådande berättarkonst« står det i motiveringen till det nobelpris i litteratur som Eyvind Johnson delade med Harry Martinsson 1976. Eyvind Johnson var en resande människa; i sin ungdom drömde han bland annat om att emigrera till Madagaskar. Han hamnade i Paris, där han bodde under en stor del av 1920-talet. Från 1921 och långt upp i åren skrev han resebrev till svenska dagstidningar - under de första utlandsåren på 1920-talet var detta hans huvudsakliga inkomstkälla. Breven som handlar om den politiska utvecklingen i Tyskland respektive Frankrike, präglas av anarkistiska och ungsocialistiska idéer. Bland annat varnar de för konsekvenserna av den framväxande nazismen. Flertalet av resebreven i denna volym har aldrig tidigare tryckts i bokform.
Björn Gustavsson - som står för urval, förord och kommentarer - är kritiker och har tidigare bland annat utgivit kommenterade ungdomsnoveller av Eyvind Johnson (
Olibrius och gestalterna, Bonniers, 1986) och en CD med inspelningar av författaren (
Frihet är det bästa ting, Eyvind Johnson-sällskapet, 2003).
Pressröster
»Dessa 20-talstexter är fascinerande läsning, med hetta och närvarokänsla.«
Gunder Andersen, Aftonbladet
»Det spännande är att se hur Johnson successivt erövrar sitt språk och elaborerar sin stil - från ynglingens valhänta rådbråkande av syntaxen, över 30-talets eleganta ironier till efterkrigstidens eftertänksamma meningsbyggnader.«
Nils Schwartz, Expressen