Sagas ska sova över hos hos morfar, på landet. Hon tycker om att vara hos morfar, men det här är första gången som hon ska sova borta utan mamma och pappa. Det känns lite pirrigt. De kramar hej då, och sedan kan Saga och morfar göra vad de vill: gå i skogen och söka efter "skogens guld" (kantareller), dricka kaffe tillsammans, steka falukorv och se på naturfilmer. Men när morfar bäddar till Saga i extresoffan, då säger hon stopp. Hon vill inte sova i en soffa. Hon vill sova hos morfar.

En varm och inkännande berättelse om att längtan, om att våga och om att umgås över generationer.

Texten har tidigare publicerats i boken Sagasagor: Studsmatta.....