Året är 1756 och platsen är Stockholm, en stad fylld av oväsen,fattigdom och fylleri. En stad där ingen litar på någon och där villkoren för att överleva är stenhårda.Mitt i larmet och smutsen möter vi Carl Michael Bellman som prålar i lånta fjädrar. Den eleganta peruken och herrskapsrocken i brokig brokad kan med nöd och näppe dölja att han är luspank. Så pank att han har tvingats att pantsätta sin citrina och utan den är han knappast någon trubadur. Men hans hörsel är det inget fel på. Den ger honom berättelser i överflöd när han går runt i staden, på ställendär människor rör sig. Snart hörs hans kväden överallt från den uslaste ölstuga till Gustav III:s hov och under backanaliska utflykter till Djurgården. Trots att Bellmans sånger snart är på var mans läppar, och han själv en gärna sedd gäst hos de allra flesta, får han ändå ett kämpigt och fattigt liv.