Otroligt nog och tro det eller ej men det är faktiskt sant. Att vi fyllt 60 nu, vi som växte upp med Kulla-Gulla och Boken till dig. Det här är boken till oss. Den andra boken till oss som jag har skrivit. Eller om den mest av allt är till mig själv. För den handlar en hel del om hur just jag har det. Om min tilltagande oförmåga att placera folk, om min känsla av att ha börjat tappa kollen på rådande trender. Om min övertygelse att detta inte spelar någon större roll.  Drygt 60 år. Pensionen inom synhåll eller redan uppnådd. Är vi alltså inte längre att räkna med, bör vi mildsint finna oss i detta och börja öva på att rulla tummarna på ett kreativt vis? Knappast. Vi är fortfarande flest och på många vis bäst. Och även om vi inte begriper hur man programmerar den nya dvd:n, så är det vi som sitter inne med livserfarenheten. Och den förvärvar man bara genom att oförtrutet streta vidare i livet.