Allt är inte SVART VITT
Existentialisterna, med Jean-Paul Sartre i spetsen, talar istället om autenticitet, det autentiska livet, som något varje individ måste skapa själv och som ligger framför oss: Existensen föregår essensen. Ja, tänk dig penna; den har vissa egenskaper som gör att den just är en penna – pennans essens. Men med oss människor är det annorlunda. En människas essens skapas istället av dess individuella val. Existentialismen tar oss därmed tillbaka till de fundamentala frågorna: Vad är att vara människa? Hur ska vi leva? Hur ser våra val och vårt ansvar ut?
På ett café i New York, deklarerade en kvinnlig fysiker, i egenskap av vetenskaplig vägledare för studenter, att framtiden ligger i artificiell intelligens, digital kommunikation, ekologisk och biologisk forskning gällande miljöförbättringar och medicin och inom fysik både på mikro- och makronivå. Flera av dessa områden innehåller outtalat de existentiella frågorna kring vad en människa egentligen är och hur ett människovärdigt liv ser ut? Vad har vi egentligen för ansvar för oss själva, vår omgivning, vår utveckling och varandra?
Jean Paul Sartre uttryckte tveksamhet till poesin kraft i att gripa in i samhället, livet och verkligheten och mana till handling och förändring. Eller som Claes Andersson skriver i Samhället vi dör: Poesi kan man inte äta / Den är inte för människor i nöd.
Men existentialisterna hade ett poetiskt förhållningssätt till världen och vi hoppas nu på att poeternas existentialistiska förhållningssätt ska kunna väva samman filosofi och poesi, livsmening och livsöde; att vara människa och poet.
Välkommen till en poeter.se antologi!