Hur skulle det se ut om man byggde en stad vars själva idé är att den inte är bestående? En stad utan permanent identitet, där alla får bidra med sina byggnader - och med sina namn? En stad vars förutsättning är aktivt deltagande, och som växer och förändras tillsammans med dem som bor i den. En stad som aldrig är sig lik. Undan för undan växer den lilla staden till en stad vilken som helst. Den tar form ur tags - graffitimålarnas egennamn - och skapar ett alfabet för nya ord och meningar, nya städer.

City of Names liknar lika mycket en urbanteoretisk studie som ett journalistiskt experiment. I Meira Ahmemulics debutbok beskrivs en stads uppgång och fall i bilder och ord. Det är en högst originell debut.

"Boken är ett konstverk i sig men också en infallsrik och skarp analys av staden som idé." (GP)

"Italo Calvino hade gillat City of Names, staden som byggdes av hittegods, gåvor och ord.? (Stefan Jonsson, DN)