I nästan alla sina böcker lyfter Paley fram ett specifikt barn som blir hennes egen "lärare" och som hjälper henne att samspela med de övriga barnen, med kolleger och lärarkandidater. Här är det den 5-åriga svarta flickan Irene, som lyfter sig och sina 5-6-åriga kamrater till en nivå som de flesta vuxna upplever som otänkbar för förskolebarn. Ty nog är väl ändå Leo Lionnis böcker alltför svåra för att diskuteras litterärt och visuellt med dem som ännu ej ens börjat skolan?