Det här är historien om den smått spritmarinerade före detta lägre statstjänstemannen, som nu lämnat sitt arbete på myndigheten.
Många var de som drog en lättnadens suck när pratkvarnen lämnade för sista gången. Det blev inte ens en avtackning, utan jag försvann som en blå rök i dimman.
Någon avtackning ville jag dessutom inte ha.

Efter några veckor är jag förpassad till den skara som lämnat och om några månader är det ingen som minns mig.

Det här är boken är om mitt liv och leverne. En del personer som nämns i texten är verkliga andra inte. Texterna är både verkliga och påhittade. Vad som är vad, får ni gissa själv.
Jag blandar nutid, dåtid och påhittade historier, en form av kaos.
Det är det jag gillar, varför skall vi alltid följa ett visst mönster.

Bilderna i boken har ingen koppling till handlingen, utan skall ses som en fristående berättelse, fast i bildform.
Bilderna är tagna på ett skrotupplag för en veteranjärnväg i Klippan. Dessa kan ses som en form av dokumentärt fotografi eller varför inte konstfotografi.
Det är alltid betraktaren som avgör.

Jag är ju inte bara en berättare utan även en passionerad fotograf, med artistnamnet: Trottoar Botanist