Helsingegården i Järvsö var ursprungligen en lanthushållsskola. Den startades upp den 1 nov 1918 av Agnes Sundberg från Vansäter i Söderala socken, Hälsingland. I mitten av 2018 började jag efterforska material om Helsingegården. Ju mer information jag hittade desto mer intresserad blev jag. Framför allt var det skolans grundare Agnes Sundberg som fascinerade mig. Hur var det möjligt för henne – en i socknen främmande 34-årig kvinna – att på eget bevåg starta upp en lanthushållsskola här i Järvsö? För ändamålet hade hon köpt en gammal gård i byn Kåsjö som stått öde en längre tid. Vem var hon? Det ville jag ta reda på. Lanthushållsskolan blev allteftersom mer och mer känd och omtalad. Den fick ta emot ett stigande antal studiebesök från alla möjliga håll, och det skrevs om Agnes Sundbergs skola inte bara i lokalpressen utan även i rikstäckande facktidningar för kvinnlig ungdom respektive för hemmet. Det som särpräglade Helsingegården från alla andra lanthushållsskolor som startat runt om i landet var just Agnes Sundberg i egen hög person. Hennes engagemang och intresse för skolan och eleverna var och är fortfarande enastående och helt unik. Detta insåg inte bara alla hennes gamla elever och deras föräldrar, utan alla människor som kom i kontakt med henne. Detta blev mycket tydligt då hon helt plötsligt dog den 21 januari 1928 efter endast nio och ett halvt års vistelse i bygden. Begravningen i Järvsö kyrka blev minst sagt något långt över det vanliga. Det var fyra vagnslass med blommor och kransar i begravningståget från Helsingegården, och det kom över 1000 personer till kyrkan. Vad skulle nu hända med skolan? Det visade sig vara långt ifrån självklart eller enkelt att ordna, men man lyckades till slut klara upp det hela. Skolan drevs vidare fram till sommaren 1990. I mer än 70 år hade den då varit en viktig del av Järvsös utveckling, inte bara som arbets- och undervisningsplats utan också som ett kulturcentrum – en kulturbärare som slagit vakt om gamla traditioner, seder och bruk. Lokalerna används idag dels till bostäder, dels till ett hotell och vandrarhem som för namnet ”Helsingegården” vidare i historien. Redan tidigt i min forskning om skolan blev jag tillfrågad om jag ville skriva ett bidrag, som kortfattat beskrev Helsingegårdens historia, till den byabok om Kåsjö med flera byar som en arbetsgrupp här länge arbetat med. Den skulle vara klar i slutet av 2019. Det lovade jag att göra. Det var ju till dess 1 ½ år och då fanns det ju gott om tid att skaffa ett underlag för skrivandet. Och det blev som utlovats! Innehållet i denna skrift utgörs i stort av det bidrag jag skrev för byaboken ”Järvsöbyarna 18 – Stene, Kåsjö, Bäcken, Klacken”, som gavs ut i december 2019. Mer omfångsrika böcker om Agnes Sundberg och Helsingegården kommer såsmåningom. Det är tanken. Arbetet med detta fortskrider./ Författaren