Ola Hansson (1860-1925) gjorde sig ett namn som
poet, novell- och romanförfattare, journalist och kritiker.
Mest ihågkommen anses han vara för det prosalyriska
verket Sensitiva amorosa (1887), som skapade
skandal på sin tid och drev Hansson bort från Sverige
och ett liv i exil. Sent omsider fick dock Hansson ett
erkännande på svensk mark. Svenska Akademien
hallstämplade Hansson som misskänt geni genom att
ge honom ett statligt livstidsstipendium 1907.
Hembygden är ett återkommande tema i både romaner
och diktsamlingar, där både Nya visor, På hemmets
altare och Tio år i hövdingatider blir hyllningar
till Skåne. Nya visor (1907) fick ett varmt mottagande
när den kom; Hansson skriver en sorts poetisk dagbok
eller resedagbok från skilda orter på kontintenten,
men främst är det den besjälade enkelheten och
trovärdigheten hos de skånska minnesbilderna som
uppskattas mest.