Lilja smög sig närmare farmodern.

Den gamla såg så underlig ut och hennes ögon hade vidgats; pupillerna stod mörka och djupa, speglande lampans ljus i deras hemlighetsfulla inre.

Och där ute tjöt orkanen värre än förr - hemskt och olycksbådande.

- Jo, mitt barn. Jag står invid den gräns, som åldern sätter - Jag säger: Själv kan jag dö när som helst. Och jag frågar mig - har jag rätt att gå ut ur livet utan att ha lämnat någon spådomen i arv?

Vad pratar farmodern om för spådom? Följ med Lilja i ett mysterium och ta reda på orangeriets hemlighet.
-