Moby är en av flera karibiska människor som flyttade till Sverige i slutet av sextiotalet, och blev en del av den svarta diasporan. Han är ganska nöjd med sitt liv i en homogen svensk kultur med enstaka gnäll om små saker. Moby låtsas ignorera rasdiskriminering som riktas mot honom. Han känner sig frustrerad i samband med svensk förnekelse.

Moby vägrar dock att tro att hans klagomål ofta berott på hans fantasi.

Moby tycker om att dejta mer än en kvinna åt gången. Han har problem med långa engagemang i relationer. Han blir lätt uttråkad, vilket kan vara rädsla för engagemang eller ett personlighetsfel.

Moby har ett hopp om svart solidaritet, vilket sätts på prov när han stöter på en svart amerikan som är i trubbel och behöver hjälp. Är det önsketänkande eller kommer Moby att förbli trogen sitt hopp?