Star vägrar att gå in i transporten. Han frustar upprört och kastar med huvudet. Envist spjärnar han emot och de blankpolerade hovarna är som fastspikade i marken. Han vet mycket väl att det inte är farligt, men han har helt enkelt inte lust. – Om vi inte åker snart kommer vi för sent, säger mamma. Ända sedan pappa anmälde oss till ridlägret har jag räknat dagarna tills det ska börja. Två veckors intensiv träning för både Star och mig. Något bättre att ägna sommarlovet åt har jag svårt att tänka mig. Men mitt i all förväntan är jag nervös. Tänk om de andra på lägret kommer att skratta åt mig? Om de tycker att någon som rider så dåligt som jag inte borde få ha en egen häst? Och tänk om vi inte får in Star i transporten, hur ska jag då komma dit?