I sin nya roman knyter Astrid Trotzig an till såväl kalla krigets spionhistorier som ett klassiskt dubbelgångartema, i en allvarlig lek med identiteter.

"Under flera år gick jag och bar på en historia med dubbelgångartema som skulle utspela sig i Syd- och Nordkorea. Jag ville göra en resa till Nordkorea för att samla intryck och uppslag, men eftersom jag är född i Sydkorea är det inte självklart att jag får visum till världens mest slutna land, trots att jag är svensk medborgare. Jag avråddes från att ens försöka.
Jag funderade länge på om eller hur jag skulle låta berättelsen äga rum i ett annat land, på en annan plats, men ingen av mina olika idéer kändes helt och hållet rätt.
En vinterdag stod min son framför den enorma världskartan som han nyligen hade fått i födelsedagspresent. ’Mamma’, sade han, ’vet du att det finns en plats som heter Happy Valley-Goose Bay?’
Det visste jag inte. Men namnet drabbade mig, jag blev som besatt av det. Gick och tänkte på det dagligen, som ett mantra.
Till slut gjorde jag som man brukar göra nuförtiden när man är nyfiken på något som man inte känner till: jag googlade på namnet.
Bilderna som dök upp på skärmen visade en till synes isolerad, avfolkad och avsomnad plats, tiden såg ut att ha stått still. Jag blev omedelbart förtjust. Och av en svindlande och lyckosam slump har det funnits en radarstation utanför Happy Valley-Goose Bay under kalla kriget: Melville Air Station. Den ingick i ett omfattande system av militärbaser som täckte hela Kanada och Grönland och övervakade luftrummet för att förvarna om fientliga angrepp, främst från Sovjetunionen. Platsen var som gjord för spioner i en dubbelgångarhistoria."

Astrid Trotzig