”Den här soldaten vet, att den enda som man egentligen längtar efter, den enda som kan ge frid, den enda som kan läka, lindra, förlåta och försona, den enda är;
− mitt sanna jag!”

Varvat med dikter, centrallyrik, tankar och känslor får vi följa med författaren på ännu en resa in i ensamhetens land. I denna andra del möter vi en plats av mycket skörhet, skönhet, förtvivlan, nakenhet, ljus och hopp som berör och drar med läsaren på ett sökande efter det sanna jaget. Det är en resa som för oss genom spillrorna av psykisk ohälsa, trötthet och ensamhet, men också försoning, förlåtelse − och frihet.